söndag, juni 28, 2009

R.I.P Michael

Har fortfarande inte riktigt smält att Michael Jackson verkligen är borta. Han var liksom en odödlig person för mig såväl som för många andra. Hans musik har betytt massor för mig under uppväxten. Under många år hade jag hela väggarna på mitt rum tapetserade med bilder på honom. Vinylerna spelades avigt och rätt, dagarna i ända. Allt som fanns att läsa om honom läste jag. Jag fascinerades så av den här mystiska och vackra personen. Jag har tänkt på det många gånger, hur det skulle kännas när han en gång dör. Och nu har han gjort det. Och det känns bara så skumt och overkligt.

2 kommentarer:

L sa...

Jag började nästan gråta i bilen på väg till jobbet när jag fick höra på nyheterna. På eftermiddagen när jag åkte hem spelades inget annat äm MJs låtar. De spelade smooth criminal och jag kom och tänka på när du och jag gjorde en dans till den hemma i sölve med stolar (det skulle man ju ha).Det måste varit när vi gick på mellanstadiet. Han har verkligen varit en stor källa till inspiration i alla år jag dansat....sorgligt.. KRAM Linda

Cel'Dara sa...

Linda: Ja visst är det sorgligt? Jag fick veta det via ett sms i fredags morse. Jag trodde inte det var sant när jag vaknade till en sån hemsk nyhet. Var tvungen att slå på tv'n direkt för att se ifall det verkligen stämde. :-(

Jag tänkte oxå på vår dans när jag hittade den här videon. :-)
Kram