måndag, juni 22, 2009

Den vackraste kissen i Karlshamn


Den vackraste kissen i Karlshamn, det är min Elvis det. Den enorma glädjen som denna märkliga och underbart knäppa katt skänker mig, den glädjen kan inte beskrivas i ord. Vad skulle jag gjort utan min Elvis?
Innan jag skaffade Elvis tyckte jag inte så mycket om randiga katter. Men så såg jag honom som pytteliten kattunge, endast ett par veckor gammal, och då var jag bara helt såld.
Han var grårandig då, och vi trodde att han skulle likna den ursöta katten i Whiskas-reklamen när han blev äldre. Men så blev han brunare och brunare med tiden, och nu skymtar knappt nåt grått alls. Men likväl är han den vackraste kissen i stan, om inte i världen. Ni ser ju själva, han är ju till och med snygg när han sitter här på toa! ;-)
Min lille Pisse. Ja, just det. Pisse. Han kallas faktiskt så också. Vilket många tycker är ganska festligt. Men kärt barn har ju många namn, eller vad är det man säger? ;-)

(Foto: Cel'Dara)

3 kommentarer:

Linnea sa...

Jag förstår precis hur du känner! Så känner jag för mina hundar! Det är en otrolig gåva att kunna ha ett husdjur! =) VI är lyckligt lottade!

Och visst är randiga katter fina, kanske de allra finaste! ;)
Jag skulle gärna vilja ha en randig italienare om det fanns... =) Jag gillar tigrerade hundar!

Mandragora sa...

Jag känner likadant för mina pälsklingar. Magiska varelser.

Nadja, Lillen och Lillens pappa sa...

Kisse, pisse eller kisen men även kattfan har jag hört folk kalla sina älsklingar! ;D
Min kallas mestadels för "Katt-a-strofen" men hon bor hos mina föräldrar sedan ett par år tillbaka, hon trivs tyvär inte i lägenhet...