fredag, januari 23, 2009

Vad gör egentligen alla veterinärer på fredagar?

Det var lättare sagt än gjort att få tag på en veterinär idag. Han som vi brukar åka till hade inte öppet idag, och på distriktsveterinärstationen hade varken dom ordinare eller jourveterinären tid.
Så jag fick sätta mig och ringa runt till alla som finns här i Blekinge. Men inte ens i Karlskrona fanns det tid. Fast att klockan bara var strax efter kl 13 så verkade det som att varenda veterinär redan hade tagit helg. Det är ju inte klokt att det bara kan vara så!
Så jag fick ringa till djursjukhuset i Växjö och där fick jag såklart en tid direkt.

Sammi kom hit och skulle skjutsa men han tyckte det kändes onödigt att åka så långt som till Växjö så han ringde jourveterinären igen, men utan svar.
Det slutade med att han körde dit och när han fick prata med en annan i personalen (än den han pratat med i telefon tidigare) och förklarade läget med Elvis så sa dom att vi måste komma direkt.
För om en katt inte har ätit på över 24 timmar så är det såklart väldigt akut. Detta var ju dock inget som den Sammi pratade med tidigare verkade ha koll på.. (!)

Så vi for dit och veterinären undersökte Elvis länge och väl. Han var jätterädd och darrade mest hela tiden. Fällde en massa päls och svettades mycket genom tassarna. Han brukar annars vara väldigt lugn och duktig hos veterinären, så detta var en ovanlig reaktion från honom.
Veterinären kollade i munnen på honom men kunde inte se något som var fel där.
När hon började känna igenom honom så kände hon att han hade förstorade lymfknutor både på halsen och vid skuldrorna, men eftersom hon aldrig träffat honom förut så visste hon ju inte i fall han brukar ha det så.
Han hade litegrann feber, men hon trodde det kunde bero på att han var så stressad som han var. Hon tyckte också att han var lite väl mager. Och jag tror nog att han har tappat lite i vikt dom här senaste veckorna. Han brukade ju alltid äta samtidigt som mig och Sammi förut. Men nu är jag ju ensam och jag äter inte särskilt mycket. Så Elvis har väl helt enkelt kommit av sig i sina ätrutiner lite.

Veterinärens bedömning var alltså att han nog är hängig eftersom jag är hängig. Hon plockade fram en burk med riktigt smarrig mat som han började äta lite av, så vi fick den burken plus en till med oss hem. Jag fick även ett par stycken sprutor med mig så att jag kan spruta i honom mat och vatten i fall det ska behövas. Han var nämligen lite uttorkad också, men inte allvarligt.
Han fick en spruta i nacken också innan vi åkte hem igen, och veterinären sa att jag skulle höra av mig i fall jag skulle märka att han blir mycket piggare av den. För i så fall kan det ändå vara fråga om någon slags infektion, och då måste vi komma in igen för att ta blodprov.

Så nu ska jag hålla koll på min lille pojk och kela och skämma bort honom så gott jag bara kan. Jag har svårt för att äta när jag mår så illa som jag gör mest hela tiden nu... men jag ska sätta mig vid köksbordet och göra andra saker i fall jag inte kan äta. Så går kanske Elvis och äter i alla fall. Det är ju värt ett försök åtminstone.
Hoppas att han bara är lite deppig som jag. Hoppas, hoppas!
(Foto:Cel'Dara)

5 kommentarer:

Jana | FRÖKEN GRÖN sa...

Men åh ... jag tror att han sympatiserar med dig. Du vet hur katter är. Ge honom all kärlek och värme du har och spendera tid i köket som sagt. Det räcker nog.

Olga da Polga sa...

men lillpojken ... det är klart han känner av din sinnesstämning... det är du och han tillsammans nu - sköt om er !

Ida sa...

Hoppas att det inte är något allvarligt med lilla killen! Ta hand om er :) Kramar till båda!

LInnea sa...

Åh fy vad jobbigt men skönt att ni fick komma till veterinär iallafall. KLart han påverkas av hur du mår - stackars liten. JO det är ju en bit hit men djursjukhuset här är väldigt bra kan jag säga. =)

mullemoose.blogg.se sa...

Vi håller tummer och tassar hårt för er, mjau mjau från Kitty & Ärnst, och matte förståss