fredag, december 19, 2008

Han gjorde min dag

När jag gick hem från jobbet idag, i mörker och slask över torget, så hände det nåt fint.
Mitt på torget stod en lastbil, och på flaket stod en man i 30-35 -årsåldern (av utländskt ursprung, varifrån låter jag vara osagt för jag är hemskt dålig på att gissa sådant). Han tittade på en tjej som gick förbi honom, hon gick bara en liten en bit framför mig. Han kastade långa beundrade blickar efter henne. Det syntes verkligen att han tänkte nåt i stil med: "Wow, vilken snygging!".
Jag kunde inte låta bli att le för det såg så kul ut, i synnerhet då tjejen inte alls verkade lägga märke till honom.
Precis när jag log som störst så fick han syn på mig.
"Hon var verkligen vacker!", utbrast han och log med hela ansiktet.
Jag skrattade och nickade och svarade honom "Ja, det var hon!"
"Du är också vacker!" Sa han då. "Alla är vackra idag!"
Jag tackade och gick vidare.
Kunde inte låta bli att tänka på en sak då. Varför är inte vi svenskar så spontana och vänliga mot dom vi inte känner?
Är det verkligen så svårt?

2 kommentarer:

Iris sa...

Vilken härlig man! Det hade verkligen varit intressant om svenskar varit på det viset :)

Jana | FRÖKEN GRÖN sa...

Vilken upplevelse! Jag älskar när (främmande) människor får mig att le så där spontant.