måndag, juli 28, 2008

Helgen i korthet: Pangande i skogen och loppisflopp

Det blev ingen Helsingborgs-tripp i helgen. Och tur var det för det var tydligen Helsingborgs-festivalen just denna helgen. Och sånt tycker jag är rätt jobbigt, när det är en massa folk överallt. Särskilt om man hamnar "mitt i det" utan att vara förberedd.
Nåt besök på Rusta blev det inte heller, så det har vi bakläxa på. För jag bara måste ha en sån där våg.

Istället ägnade jag lördagen åt att gå på stan och ta en fika med kusin B, mycket trevligt som vanligt. :-)
Sammi ägnade hela dagen åt att springa runt ute i skogen och panga med sina paintball-kompisar. Det är en hobby som jag har lite svårt att förstå nöjet med, men så länge karln har kul så lägger jag mig inte i. Och kul verkar han ha! Han har ju precis fått sin nya "bysse" (som jag kallar det, men man säger väl egentligen gevär tror jag) också så den har han demonstrerat för mig här hemma. Jag tycker den ser läskig ut, fast att den säkert inte liknar ett riktigt vapen egentligen. Men vad vet jag om vapen liksom? Och dom där kulorna sen då. Dom ser ut som badkulor, fast skalet är hårdare. Jag kan ju bara tänka mig hur det känns att bli träffad av en sån! Aj, aj! :-/
Nej, jag ligger hellre i soffan och zappar än att springa runt i skogen och panga, det är då ett som är säkert.

Igår åkte vi på loppis i Gualöv. Vi hade hört från Sammis mamma att det skulle vara en stor loppis, så strax efter kl 10:00 hoppade vi in i överhettad bil och styrde kosan mot Gualöv med höga förväntningar.
Men den där loppisen var verkligen en flopp! Det var mycket folk, men inte alls lika mycket prylar. Så folk rev som galningar bland allting och det var svårt att komma fram till borden och se vad som låg där. I och med värmen också så tappade jag stinget fullständigt. Så jag kollade knappt på nånting. Men det var ändå mest bara skräp tyckte jag.Vi gick ett varv på under en kvart och sen bestämde vi oss för att åka hem igen.
Så där slog vi verkligen rekord i snabb loppisrunda. Och dessutom köpte vi inte en endaste pryl. det har nog faktiskt aldrig hänt innan, tror jag...(?)
Överhuvudtaget tycker jag att det blir svårare och svårare att fynda på loppis och second hand nu. Dom där 50-, 60- och 70-talsprylarna som vi samlar på har plötsligt alla andra också börjat samla på. Så det gäller verkligen att vässa armbågarna och vara kvick ifall man ska hinna få tag på dom där guldkornen. Och guldkorn har det verkligen blivit, för nu börjar folk ta rejält betalt för en del grejer.

Efter loppisen åkte vi till kyrkogården och satte en bukett rosor vid farmors grav och vattnade dom andra blommorna där. Det känns lite konstigt ibland när man är där. Jag vill prata med henne, men jag vet inte vad jag ska säga. Ord kan inte beskriva hur mycket jag saknar henne, varje dag. Jag repeterar hennes röst i huvudet, om och om igen för att aldrig glömma. Hennes ljusa lilla "Hallå..." när hon svarade i telefonen när man ringde. Min älskade lilla farmor, så mild och go´...

Inga kommentarer: