söndag, mars 30, 2008

Falafelparty i Stockholm

Jajjemänn.. i tisdags åkte då mestadels av frisyren av. I början hade jag panik över situationen.. men nu börjar jag väl mer och mer gilla läget så att säga. Kommer kanske en bild vid ett senare tillfälle.. för än så länge har jag inte lyckats ta någon som sett nåt sånär vettig ut.

Helgen har tillbringats i Stockholm där vi har hälsat på vännerna C & O. Det har varit jättetrevligt, men en aning för stressigt för mig får jag väl erkänna. Jag är ju inte precis van vid högt tempo, för få timmars sömn osv.
Igår lagade C en massa falafel och så hade hon och O bjudit in lite annat folk också till middagen. Några som jag kände sen förr och några nya ansikten. Verkligen trevligt sällskap och fantastiskt god falafel! Men jag slocknade strax efter middagen. Var tvungen att gå och lägga mig och sova ett par timmar. Jag hade så himla ont i huvudet och nacken och mådde bara allmänt jättedåligt. Men efter jag hade sovit lite så kändes det bättre sen. Fast det kändes lite jobbigt.. att gå och lägga sig mitt i alltihopa. Jag vill ju gärna förklara för folk som jag inte känner, varför jag blir så trött osv. Men det är svårt. Man vet inte riktigt hur man ska säga. För man vill inte att folk ska tycka synd om en eller så ju. Jag vill ju bara att dom ska förstå att jag går och lägger mig för att jag har värk, och inte för att jag tycker sällskapet är tråkigt eller så... Det är svårt det där.. när det är människor man inte känner.

Shoppingen som jag hade sett så mycket fram emot blev det inte så mycket med för min del. Jag letade som en galning efter ny vårjacka och nya vårskor (plus skor till klänningen jag ska ha på bröllopet vi är bjudna till på midsommar). Men icke! Det verkar inte vara meningen att jag ska få varken ny jacka eller nya skor. När jag väl har hittat nåt jag har gillat så har det som vanligt inte funnits i min storlek. Åh vad jag önskar att jag var en sån där liten, kort, späd tjej. För i deras storlek finns det minsann alltid flera stycken plagg kvar i butikerna. Alltid! Orättvist är vad det är... :-(
Men jag hittade lite annat smått och gott, så lite grejer fick jag i alla fall med mig hem. Bl.a. en ny lila 3-mobil. Plus att jag fick tidiga (eller rättare sagt jättetidiga eftersom jag inte fyller förrän i slutet på maj) födelsedagspresenter av C. :-)

Jag får se ifall jag kanske orkar ta mig till Kristianstad eller Karlskrona nästa helg för att leta vidare efter jacka och skor. Efter denna helgen är jag så slut så det känns ju inte särskilt lockande just nu.. fast det hinner säkert ändra sig i och för sig.

Det har varit jättekul och mysigt att träffa vännerna igen, men ack så sliten jag känner mig. Förr drömde jag om att flytta till Stockholm men det gör jag inte längre. Alla stressade människor som har så bråttom hela tiden gör mig så nervös! Innan har jag aldrig förstått varför alla är så stressade där uppe, men nu efter helgen förstår jag ju lite bättre. Allting tar ju nämligen så mycket längre tid i Stockholm. Jag klarar inte av sånt. Att alltid köa, att alltid vänta. Sånt tycker jag inte om. Jag gillar att åka upp nån gång ibland och hälsa på vänner, men för varje gång jag har varit där så är det ändå skönare att komma hem och kunna skaka av sig den där stressen som liksom tvingar sig på en vare sig man vill eller inte. Det är väl bara till att inse att det aldrig blir någon storstadsmänniska av mig inte. Och det känns nog rätt bra ändå. :-)
(Foto: Cel'Dara. Den fina tavlan på bilden hänger hemma hos C & O. Den har dom köpt när dom bodde i Guatemala. Dom har en massa fina saker som dom har köpt på sina resor, men detta är en av mina favoriter. Och på den andra bilden står C och lagar falafel. :-))

måndag, mars 24, 2008

Nu var det färdigpåskat

Så var påsken redan över. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i påsken, men varje år ser jag i alla fall fram emot att hänga upp dom här fina påskakärringarna i fönstrena. Och i år var jag lite sen med pyntandet så det känns som att jag inte riktigt vill plocka ner dom ännu. :-( Så dom får nog sitta uppe veckan ut i alla fall. :-)
Vad gäller gallret som syns i bakgrunden på översta bilden så vill jag bara tala om att vi inte bor på någon anstalt eller så. Det är ett galler som Sammi har byggt så att Elvis inte ska kunna hoppa ut när vi har den franska balkongdörren öppen på sommaren. ;-D

I fredags tog jag äntligen tag i det där med att sy nya gardiner till sovrummet. Tyget har ju bara legat och väntat i garderoben ett par månader eller så.. Men nu var det äntligen dags att få det gjort tyckte jag. Allting funkade bra, jag lyckades klippa rätt för en gångs skull och symaskinen (som krånglade sist) uppförde sig exemplariskt. Jag är så less på panelgardiner som aldrig blir riktigt så jämna som man önskar (ja, jag är superpedant när det gäller gardiner!) så jag hade tänkt att jag skulle ha längder nu som man rynkar lite där uppe och sen bara hänger rakt ner.
Jag hade köpt ett jättefiffigt band i syaffären med färdiga hankar på som man bara syr fast på baksidan av gardinlängden. Så det gjorde jag. Och hängde upp. Och helt plötsligt flöt det inte på så bra längre. Det visade sig att tyget var för stelt för att vecken skulle hålla sig hela vägen ner till golvet. Typiskt! Detta borde jag ju ha kunnat räknat ut från början egentligen.. men för en gångs skull så skulle jag ju inte analysera och fundera så mycket innan jag satte igång. Och givetvis så straffade det sig nu. Jag blev så sur så jag bara knölade ihop tyget och tryckte ner det i påsen igen. Får se om jag orkar ta itu med det igen i veckan. Hoppas att jag kan få ihop mönsterpassningen så att jag kan förvandla det till paneler istället. Annars har allt tyget gått till spillo är jag rädd. I alla fall till gardiner.
Men man kan ju alltid sy väskor eller nåt av det annars i och för sig...

Imorgon ska ska jag till frissan. Jag har funderat i ca 1 års tid på att klippa av typ halva håret eller så.. men så har jag bangat varenda gång. Förr var jag ju så himla galen med frisyrer. Jag har haft alla tänkbara färger och längder. När det såg som galnast ut var det bara ett par cm långt och färgat i rött, blått, grönt och lila på samma gång. Då var jag ca 17 år. Behöver jag säga att min mamma var förtvivlad då? Haha! ;-P
Men det var förr det. Nu har jag långt hår och lugg och håret har väl sett nästan likadant ut i ca 3 års tid nu. Jag har nog aldrig sett likadan ut så länge förut. Jag är så trött på det här håret, men ändå är jag livrädd för att klippa av det. I och med att jag har värk i axlar, nacke och armar så har jag svårt för att fixa med håret för mycket. Vissa dagar kan jag ju knappt lyfta armarna alls. Så på det sättet är det ju praktiskt med långt hår som bara hänger. Men ack så trist ändå! Jag ska försöka peppa mig själv ikväll så att jag vågar mig på en lite större förändring imorgon, så håll tummarna för mig nu!

söndag, mars 23, 2008

Så lyckas man komma hem från Ikea utan att ha handlat en endaste grej

Idag har jag och Sammi varit i Jönköping på bilmässa. Vi gick igenom hela mässan på bara ett par timmar den här gången då det inte fanns riktigt lika mycket som intresserade oss som det brukar göra. Men i sista mässhallen fanns det i alla fall en del gamla bilar.. så vi är rätt nöjda ändå. :-)

(Man ser inte så mycket av bilarna på dessa bilderna i och för sig.. men miljön som dom hade byggt upp här var så himla snygg så jag var bara tvungen att fota den! Fler bilbilder finns i min bilddagbok under dagens datum)

På hemvägen kom vi på att vi borde passa på att svänga inom Älmhult för att köpa en ny datastol på Ikea. Vi kom dit klockan 17:40. Och Ikea stängde 18:00.
Jag var tveksam men Sammi trodde vi skulle hinna så vi sprang in. Men när vi väl kommit fram till datastolarna så blev det så himla stressigt.. för vi har ju egentligen inte provat mer än 1 av deras såna stolar.. och frågan är ju om det är den som är bäst för oss? Den kostade dessutom ca 1100:-, och så mycket pengar vill man ju inte lägga på en stol ifall det skulle visa sig sen att man inte är nöjd med den.. Så det blev lite veligt och framförallt stressigt då vi egentligen inte hade tänkt igenom det här ordentligt innan vi rusade in i affären. Och eftersom jag själv jobbar i butik så vet jag ju hur sur man blir när kunderna inte respekterar öppettiderna.. så det blev ingen stol denna gången.
Faktum är att det blev ingenting alls handlat! Kan ni tänka er? Jag trodde inte det var möjligt att gå ut från Ikea utan att ha köpt en endaste grej, inte ens en toaborste! Men det är alltså så man ska göra... rusa igenom hela butiken på knappt 20 minuter. Då hinner man helt enkelt inte!
(Foto: Cel'Dara)

torsdag, mars 20, 2008

En liten påskhälsning från oss

tisdag, mars 18, 2008

Fiskhataren som blev fisklagande tv-kock

Under större delen av uppväxten har jag bott hos min pappa. Och där har det aldrig någonsin serverats fisk till middag. Förutom på julafton då gamlingarna förstås har fått sin älskade lutfisk. Men annars: aldrig någonsin fisk. För min pappa hatar fisk och tål inte ens lukten av det. Så av naturliga (?) skäl har inte jag heller gillat fisk. (Förutom makrill i tomatsås och tonfisk på burk, men det räknas väl knappast som fisk egentligen?)
Tills för ett par år sen. Sammi lyckades nämligen på nåt sätt få mig att smaka stekt spätta. Och gud så gott det var! Nu äter vi ofta stekt spätta här hemma, och likaså torsk ibland. Fast en gång lagade han till en regnbåge som han hade dragit upp när han var ute och fiskade med kompisarna, och det var ingen hit kan jag säga! Nej, jag håller mig nog till torsk och spätta tills vidare.. Man vill ju inte vara alltför wild and crazy liksom...
Härom kvällen såg jag på en repris av Go'kväll på tv och där lagade dom en fiskgryta som jag tyckte verkade lite spännande. Jag älskar att titta på matprogram, och ofta tänker jag att jag ska prova att laga dom där rätterna. (Som tv-kockarna får det att se så enkelt ut att laga, fast att det säkert är jättesvårt ändå.) Men det blir liksom aldrig av. Tills nu då.
För idag testade jag alltså att laga den där fiskgrytan. Och det blev så gott så! Jag köpte Hoki för första gången, och det var faktiskt helt ok. Smakar ju nästan som torsk. (Fast Sammi tyckte mer att det påminde om tonfisk.) Jag tänkte att jag skulle dela med mig av receptet här, men något foto på maten blir det inte. Jag tar i princip aldrig foto på mat av den enkla anledningen att det ändå aldrig ser så gott ut som det faktiskt är. Jag har sett hundratals matbilder på mitt jobb i fotoaffären och i 99,9% av fallen ser det ändå bara äckligt ut. Hur som helst, här kommer receptet (finns även på Go'kvälls hemsida) :

Fisk i tomatsås med timjan
Ingredienser (Beräknat för 4 portioner)
1 st liten purjolök
1-2 st paprikor
1 burk krossade tomater (400 g)
1 st fiskbuljongtärning
1 tsk timjan
½ dl vatten
1 dl creme fraiche
600 g fiskfilé t ex sej eller hoki
½ tsk salt

½ krm vitpeppar

Gör så här:
1. Skiva purjolöken och strimla paprikan.

Blanda alla ingredienser utom fisk, salt och peppar i en låg vid panna och koka upp. Koka 5 minuter utan lock.
2. Ta bort eventuella ben och skär fisken i bitar. Salta och peppra fiskbitarna.
3. Lägg ner fisken i den varma såsen och sjud ca 5 minuter under lock tills fisken är färdig. Servera med kokt potatis eller ris.

Ett tips är att hälla i lite mer timjan än vad som står i receptet, plus att jag tog lite citronpeppar också. Jag gjorde misstaget att köpa blockfryst hoki vilket resulterade i att fisken bara smulade sönder sig. Så nästa gång får det bli styckfrysta filéer istället.

måndag, mars 17, 2008

Han tog minsann orden ur mun på mig!

Precis såhär känner jag oxå inför våran attans fancy franska balkong. Jag känner mig verkligen lurad! I synnerhet nu när det börjat bli varmare ute och man kan börja ha öppet igen. Det känns så himla snopet när man går fram och öppnar balkongdörren... men sen är det stopp. Jaha? Och meningen med detta är??!! Jag kan bara inte gå med på att detta ska kallas för fransk balkong. Eller okej.. jag kan gå med på fransk. Men balkong är det då rakt inte. Franskt stort fönster med räcke utanför (vad nu det ska vara bra för ifall det är ett fönster?) möjligen.. på sin höjd.

torsdag, mars 13, 2008

OBS! Varning för i-landsproblem!

I ren desperation har jag letat febrilt efter en blogg som kan fylla tomrummet efter att Mia Skäringer slutade blogga. Jag har snöat in lite på inredingsbloggar nu verkar det som.. Men ännu har jag inte hittat nån som jag verkligen, verkligen gillar. Uppenbarligen tycker folk just nu att det är ursnyggt att inreda i vitt, och gärna i lantlig stil. De flesta inredningsbloggarna jag har ramlat in på har nämligen handlat om just denna stilen. Usch, usch säger jag. Jag vill ha färg! Massor av färg!!! Och jag vill ha 50-tal.. och 60-tal. (Och då menar jag inte bohemiskt hippieflumm eller 70-talsretro som man ser i massor av tidningar nu.) Om någon har bloggtips i denna stilen så tipsa mig snälla! Jag känner mig så sjukt skapa- och inredasugen just nu, men jag behöver mer inspiration!

Hur som helst.. Det var inte detta som var mitt i-landsproblem.
Däremot har jag just upptäckt att det har kommit en ny glasserie från Boda Nova som heter Blossom. Helt underbart fina glas, skålar och karaffer! (Det gröna mönstret är min favorit.) Problemet är ju bara att vi redan börjat samla på Joy-serien, närmare bestämt "Happy" (dom med gröna blommor). Så nu har vi alltså 4 st tumblerglas, 1 st karaff och 1 st salladsskål. Fast i "fel" serie helt plötsligt. Typiskt! :-(
Fast jag inbillar mig att Blossom-glasen passar mycket bättre till våra "fintallrikar" så kanske, kanske att jag kan köpa några såna glas i alla fall! ;-)
(snabbt hoprafsat collage av lågupplösta bilder från Boda Nova.)

onsdag, mars 05, 2008

Ordknarkare som jag är...

.. så är jag så himla glad nu när jag precis hitade ett nytt ord som jag inte hört förut. Nämligen: Foliant. Smaka på ordet... Visst låter det bara så härligt?
Synd bara att jag inte lär få användning för det särskilt ofta...
Jaha.. ursäkta! Ni undrar kanske vad det betyder? Det kan ni läsa här. ;-)

Microblogg? Nej tack!

De vise spår att microbloggandet kommer att slå Facebook. Jag är inget jättefan av FB för det lessnade jag på rättså snabbt. Men microblogg? Jag förstår inte grejen överhuvudtaget. Vad är meningen med dom där korta inläggen/kommentarerna? Hur givande är det att läsa då?? Linda Skugge är helt begeistrad av detta nya fenomen. "Nu kan ni följa mig vart jag än går" skriver hon. (Hennes microblogg finns här.) Jaha.. ok.. men varför skulle jag vilja följa henne vart hon än går? Jag skulle inte ens vilja följa Mia Skäringer vart hon än går.. (eller nån annan heller för den delen).
Meningen med microblogg är väl såvitt jag förstått att det mer ska bli som en dialog mellan bloggaren och läsaren. Men alltså... vad för gensvar skulle jag få på att skriva ett inlägg som lyder exempelvis såhär:
"Nu är jag på Drottninggatan, snart ska jag till Bönan och ta en falafel" ?
Nej... microblogg är nog inte riktigt min grej.

tisdag, mars 04, 2008

Vad hände med allmänt hyfs och folkvett?

Har det blivit omodernt eller vad? I så fall är jag väl omodern då. (And damn proud of it too!)

Jag är så vansinnigt trött på människor som inte visar hänsyn, som inte lyssnar, som är så upptagna av sig själva att dom uppenbarligen inte ser någon annan än sig själv. Såna människor suger bara energin ur mig. Och jag blir så besviken. Och så klandrar man sig själv och tänker: "Jag får skylla mig själv som aldrig lär mig."
Men hallå?!! Det är väl egentligen dom som aldrig lär sig??! Det svåra är ju bara att få dom att inse det oxå...

(bild lånad från Anne Taintor.)

måndag, mars 03, 2008

Ikväll mår mina fötter som små prinsessor..

... för ikväll har jag nämligen varit på fotvårdsparty hemma hos min kusin B. Vi var ett gäng tjejer, kvinnor och damer som satt där i hennes vardagsrum och plaskade i våra små baljor. Och under tiden gick hon som säljer produkterna runt och pytsade i fotsalt och duschlotion i baljorna. Det var sååå mysigt! Och jag som har fotfobi och allt! Det var så skönt att sitta och vicka på tårna där i baljan med varmvatten att jag alldeles glömde bort alla dom andra och deras fötter! :-D

Sen fick vi lära os att fila fötterna rätt. Bara i en riktning, aldrig fram och tillbaka. Och att man inte ska fila för mycket. Vilket jag verkligen har en tendens att göra, då jag är sån att "om jag ska göra nåt så ska jag minsann göra det ordentligt!"

Jag fick ett fotbad av min mamma för ett tag sen. Ja det var nog faktiskt så länge sen som i somras. Men jag har bara inte blivit färdig till att testa det. För det känns ju lite som ett projekt liksom. Och jag har så svårt för att göra såna där saker som innebär att man måste sitta väldigt stilla. Som till exempel att måla naglarna eller bada fötterna. Jag blir så stressad av tanken på att jag liksom inte kan göra nånting annat då. Men det ska det ta mig tusan bli ändring på nu! För det var värt det att ägna dom där sammmanlagt ca 20 min till att bada, fila och smörja. Mina fötter mår så bra som aldrig förr! Så jag ska verkligen försöka att ta mig den tiden en gång i veckan nu. För det finns ju faktiskt saker som man kan göra samtidigt. Som att läsa eller titta på tv till exempel. Det är ju såna saker som jag gör ändå, så varför inte bada fötterna samtidigt då? :-)
(bild lånad från http://www.byruds.se/)

söndag, mars 02, 2008

Jag vill ha Johnny Depp i mitt sovrum, vill du?

Vårt sovrum fick sig en uppfräschning med nya tapeter för några veckor sen. Och jag lovade ju bilder i bloggen på detta. Men det har inte blivit av eftersom vi inte har fått upp nånting på väggarna ännu plus att jag inte har blivit färdig till att sy dom nya gardinerna som jag hade tänkt. Men hur som helst så har jag i alla fall hittat en tävling nu där man kan vinna en fantastiskt snygg tavla med Johhny Depp på! Åh vad jag skulle vilja ha den på väggen här i sovrummet.. men frågan är väl bara ifall Sammi tycker det är en lika bra idé? :-D

Lilija har, i samarbete med Raz, en tävling där du kan vinna en tavla med Johnny Depp!Tavlan är endast målad för den här tävlingen så ingen annan har en likadan :)Självklart är jag med i tävlingen & det hoppas jag du också är? Kolla in tävlingen här för att delta du också. Lycka till! ”

Jag vill aldrig se ut som Charlotte Perrelli

Det undgick väl knappast någon igår hur sjukt smal Charlotte Perrelli har blivit. Hon har tydligen bantat 7 kg inför melodifestivalen. Jag fattar ingenting! Varför?!
Hon såg ju bra ut som hon var innan bantningen. Lagom kropp med lagom kurvor, en typisk kvinnokropp. En sån kropp som jag tror många avundades, men samtidigt många kunde identifiera sig med. Men nu ser hon bara sjuk ut. Och plötsligt när dom där "extrakilona" försvann blev istället huvudet gigantiskt! Jag mådde nästan illa när jag såg henne på tv igår. Så tillgjord på nåt sätt. Och ansiktet ser plastikopererat ut oxå för den delen. Fast det är kanske viktnergången som fått det att se ut så. Inte vet jag. Men jag vet i alla fall att jag inte avundas henne längre.

Ganska konstigt egentligen.. För just nu väger jag mer än jag någonsin gjort förut (63 kg, 175 cm lång). Och det är ju något som jag inte trivs med. (jag har en "påse" på magen som hänger över byxlinningen och det är väl egentligen just bara den som jag inte trivs med.) Jag skulle gärna loosa den där "påsen" så att jag ser ut som förut igen. Som förut när det såg ok ut menar jag då. För ca 6 år sen var jag dock otroligt smal. Då vägde jag ca 53 kg och såg ut som ett vandrande skelett. Jag mådde inte så bra rent psykiskt och matlusten fanns inte alls. Men jag förstod inte själv att jag var för smal. Inte förrän jag fick se mig själv på ett foto, och då fick jag panik! Nu har jag ett foto på kylskåpet från den tiden. Då jag sitter med min minsta kusin i knät. Varenda gång jag tittar på fotot så tänker jag att jag aldrig vill se ut så igen. Jag hade ett barns kropp med ett stort kantigt huvud. Inte alls attraktivt. Jag tycker det är märkligt att Charlotte tycker att hon ser bra ut på det viset som hon gör nu. För hon lär ju ändå ha sett massvis med kort på sig själv så som hon ser ut nu...?

(Bild lånad från www.kvp.se )