tisdag, januari 22, 2008

Relationen med kompisen...

... är helt klart avslutad nu. För gott dessutom. Det gick inte alls lindrigt till. Det bråkades och sades hårda ord. Som väntat i och för sig.
Har dessutom förstått nu att hon ljugit om en sak under hela tiden vi känt varandra, ca 2 år då alltså. Jag känner mig sviken och kränkt. Som när ens kille har varit otrogen. Det gör ont såklart.

Men jag går med huvudet högt ur denna striden. Jag har inget ont gjort, endast försökt hjälpa och finnas för en person som jag brydde mig om. På alla tänkbara sätt. Gett av min tid och min omtanke. Funnits där i goda tider och sämre tider. Men när allt kom till kritan så fick jag bara skit tillbaks när jag valde att sätta ner foten och säga stopp. Hon krävde förklaringar, men jag orkade inte. Kände inte att det var någon mening.

Men jag fäller inga tårar. Det är det inte värt.

Jag har blivit sviken av vänner förut. Så jag är kanske mest sur på mig själv. Att jag inte har lärt mig av mina misstag, menar jag.

Jag har sagt till Sammi att nästa gång jag håller på att släppa en nyfunnen vän in på livet, så måste han påminna mig om att jag ska kräva att denne gör ett personlighetstest först.

Jag måste veta att denne någon är värd det.
Att denne finns för mig på samma sätt om jag behöver det.
Att denne inte kommer säga/göra saker för att såra och provocera mig.
Att denne är lika sårbar som jag, och tänker först och handlar sen.
Att denne är ärlig.

Är detta verkligen för mycket begärt?

1 kommentar:

anki/barbakvinna sa...

alltid jobbigt att göra slut med en vän och är den nära så vet den allt om en. alla hemliga tankar osv...

man är mer sårbar.

är det en ytlig vän så är det skit i samma..