söndag, januari 27, 2008

I miss slentrian

Tro det eller ej.. men jag gör faktiskt det. Eller nja.. jag saknar kanske inte just slentrian. Men jag längtar efter lugn och ro.
Det händer så mycket överallt och hela tiden just nu, och jag vill bara få... stanna upp och andas...
Fundera ut vad jag verkligen tycker om saker om ting. Sätta gränser. Säga ifrån. Göra som jag vill. Ungefär så.
Och nej... detta behöver inte alls analyseras. Inte av någon faktiskt.
I'm fine... just fine...

lördag, januari 26, 2008

Soundtrack of my week

Kom just på att dom här raderna ur Nancy Sinatra's sköna gamla låt passar rätt bra in på hur jag känner när jag ser tillbaks på den senaste veckans händelser:


"These boots are made for walking,
and that's just what they'll do.
One of these days these boots are gonna walk all over you."

tisdag, januari 22, 2008

Relationen med kompisen...

... är helt klart avslutad nu. För gott dessutom. Det gick inte alls lindrigt till. Det bråkades och sades hårda ord. Som väntat i och för sig.
Har dessutom förstått nu att hon ljugit om en sak under hela tiden vi känt varandra, ca 2 år då alltså. Jag känner mig sviken och kränkt. Som när ens kille har varit otrogen. Det gör ont såklart.

Men jag går med huvudet högt ur denna striden. Jag har inget ont gjort, endast försökt hjälpa och finnas för en person som jag brydde mig om. På alla tänkbara sätt. Gett av min tid och min omtanke. Funnits där i goda tider och sämre tider. Men när allt kom till kritan så fick jag bara skit tillbaks när jag valde att sätta ner foten och säga stopp. Hon krävde förklaringar, men jag orkade inte. Kände inte att det var någon mening.

Men jag fäller inga tårar. Det är det inte värt.

Jag har blivit sviken av vänner förut. Så jag är kanske mest sur på mig själv. Att jag inte har lärt mig av mina misstag, menar jag.

Jag har sagt till Sammi att nästa gång jag håller på att släppa en nyfunnen vän in på livet, så måste han påminna mig om att jag ska kräva att denne gör ett personlighetstest först.

Jag måste veta att denne någon är värd det.
Att denne finns för mig på samma sätt om jag behöver det.
Att denne inte kommer säga/göra saker för att såra och provocera mig.
Att denne är lika sårbar som jag, och tänker först och handlar sen.
Att denne är ärlig.

Är detta verkligen för mycket begärt?

lördag, januari 19, 2008

Göra slut...

...med en kompis. Hur gör man egentligen?
Ska man säga rakt ut hur man känner det, eller ska man bara låtsas som ingenting och bara låta det rinna ut i sanden?
Om det är så att personen i fråga ändå inte kommer förstå, att det ändå kanske bara kommer sägas hårda ord som kommer såra mig ännu mer... Är det då värt det att man varit ärlig och talat om hur man känner det? Jag vet faktiskt inte. Just nu känner jag mig inte tillräckligt stark för att orka med nåt sånt. Jag är inte heller intresserad av några förklaringar eller löften om bättring. För jag tror ändå inte på det. Och varför ska jag begära bättring? Har jag verkligen rättighet att göra det? Begära att personen i fråga ska bättra sig? Det känns inte så. Det vore annorlunda ifall det var en familjemedlem eller så kanske... Men nu...?

Under dom senaste åren har jag rensat ut och gallrat bort en del människor ur min omgivning. Människor som på ett eller annat sätt fått mig att må dåligt eller så. Människor som har sårat och människor som inte har förstått. Som min pappa till exempel. Honom har jag inte pratat med sen i somras, och lär förmodligen aldrig göra det mer heller...
Jag har varit med om tillräckligt mycket jobbiga saker i mitt liv. Det är dags för mig att må bra nu resonerar jag. Att sluta omge mig med negativa energier som bara suger kraften ur mig.

Men det känns svårt ändå. Men jag måste. För jag måste skydda mig själv. Jag är inte på långa vägar så tuff som jag kan verka. Men jag är en seg jävel, som trots motgångar alltid lyckas kravla mig upp igen.
Jag känner mig ensam ibland. För att jag inte har så många "vänner" längre som förut.. Men egentligen var det ju bara en fasad. Inga riktiga vänner.. mest bara ytliga bekanta. Jag känner mig hellre ensam då.. om det inte finns något mellanläge.

tisdag, januari 15, 2008

Nystart?

Bloggen har fått ett nytt lite trevligare utseende (åtminstone enligt mig). Förhoppningsvis kommer detta inspirera mig till att börja blogga lite oftare framöver. Vi har ju köpt ny dator nu, så nu kan jag inte längre skylla på att datorn hänger sig när jag bloggar. Vilket var nog så irriterande förut, för den gamla ville absolut inte samarbeta med Blogger. Fortfarande ett litet problem som återstår att lösas. Vi behöver köpa en ny datastol som går att höja och sänka då den vi har nu är alldeles för låg för mig, men sen är jag nöjd! :-)

På jobbets hemsida håller vi på med uppdateringar just nu, vilket kommer resultera i en riktigt snygg och proffsig sajt. Kul! Dock kan jag inte ta åt mig någon ära egentligen då själva designen har gjorts av killen som hjälper oss med drift och underhåll av sajten. Just nu har vi kampanjerbjudande på förstoringar, så förhoppningsvis kommer detta dra lite mer folk till sajten. Har redan börjat förbereda inför årets studentplakat, vilket borde innebära att det inte kommer bli lika stressigt för mig som tidigare år.

Snart nån helg ska Sammi och Peder tapetsera om i sovrummet och det ser jag verkligen fram emot. Den nuvarande ljusblå tapeten är förskräcklig tycker jag, fast folk i allmänhet skulle väl egentligen inte klaga. Men den nya, grön-beigea "vävtapetsliknande" kommer bli finfin, det är jag övertygad om. Har vart och köpt lite nya kuddar till sängen oxå som går i grönt och matchar gardinerna som jag hade i köket förut. Fast funderar iofs på att köpa några andra gröna gardiner nu eftersom jag märkte att dessa var lite sneda.. Kanske får det bli någon slags längder istället då jag är så otroligt trött på alla dessa sneda paneler jag har lyckats släpa hem på sistone. Och ja, jag vet att jag skulle kunna sy egna. Men jag orkar bara inte det just nu. Min symaskin mår nämligen inte så bra. Sist jag hade den framme så försökte jag själv serva den enligt instruktioner från "Teskedsgumman" i Husqvarna-butiken, men det hjälpte inget vidare. den syr fortfarande ojämna stygn och har sig. Lever sitt egna lilla bångstyriga liv. Jag går och inbillar mig att om jag bara låter stackarn vila ett tag till så kanske, kanske den är på bättre humör nästa gång jag tar fram den. Är det inte det så får jag väl lämna in den på ordentlig service, men det kostar ca 700-1000:-, och det känns ju inte som nån jättekul utgift. :-/ Kanske borde jag önska mig ett presentkort på just detta tills jag fyller år.. men det är ju inte förrän i maj.. :-/ Hmm... får se hur jag gör med det.